söndag 20 maj 2012
Little Corn
Bilden är tagen precis innan vi landar på Big Corn Island med vårt lilla enmotoriga flygplan. Från Big Corn tar vi en liten båt över till Little Corn, en liten paradisö befriad från biltrafik, like!
Lago de Yojoa
Lago de Yojoa
På bilden ser ni vår guide och vår rorsman.
Lago de Yojoa
Lago de Yojoa, Honduras
Under kvällen snackar vi med Malcom, en brittisk fd hippie i 60-årsåldern med flätat skägg. Han erbjuder guidade fågelskådarturer på lago de yojoa och vi bestämmer oss för att hänga med dagen efter.
tisdag 15 maj 2012
Bay Islands, Honduras
På kajen möttes vi av representanter från ett antal dykshopar, men eftersom vi blivit rekommenderade Captain Morgan av ett belgiskt par tidigare på resan, valde vi dem. Captain Morgan erbjöd billigt boende på en av sandöarna, The Cays, ca 20 minuters båtresa sydväst om Utila. Ön som var ca 300 meter lång hade sju kyrkor, 5 butiker (som vi såg) och 400 invånare! Det sas också att invårnarna bestod av fyra familjer.
Vi tog båten med Mr Donald ut till ön och möttes av ett paradislugn...inte ett enda motordrivet fordon (förutom en rosaglittrig elsparkcykel!)
Vi dök, snorklade och lärde känna ett svenskt par, Lina och Christoffer! Vi stannade fem nätter på ön för att sedan åka in till Utila och sova natten mellan söndag och måndag (16e o 17e maj).
I måndags (igår) tog vi tillsammans med Lina och Chris båten från Utila till La Ceiba för att åka vidare åt vart sitt håll. De norrut och vi söderut.
Tikal, Guatemala
I Tikal hyrde vi ett tält på Jaguar Inn som vi försökte sov i... Som tur va (!) steg vi upp kl 3.30 på morgonen för att uppleva soluppgången från Tikals högsta tempel, tempel nr IV. Efter solens uppgång gick vi en guidad tur genom parken och bilden nedan visar tempel nr V.
måndag 14 maj 2012
San Ignacio
Efter vår guidade tur till Lamanai tog vi tillsammans med två kanadesiska tjejer, en chicken bus till Belize City. Där bytte vi till nästa buss mot San Ignacio dit vi anlände sent på kvällen.
Dagen efter hakade vi på Megan och Marie (de två kanadensiska tjejerna) på en guidad tur till en jättegrotta i djungeln, ATM. Tyvärr fick vi inte ta med vår kamera dit så inga bildbevis finns. Men det var en väldigt häftig tur. Efter ca 1 timmes bilfärd fick vi gå genom djungeln i ca 45 minuter för att komma fram till grottans öppning. Väl där fick vi varsin pannlampa till våra hjälmar och äventyret började. Vi fick simma in genom öppningen av grottan, för att sedan fortsätta vadandes och klättrandes in. Vattennivån varierade mellan ankelhögt till brösthögt. Till sist kom vi fram till en stor sal inne i grottan, som man tror att mayafolket använde för att offra till gudarna. Här fanns keramik krukor i mängder och benrester efter människor. Allra längst in i salen fanns ett helt skelett kvar efter en mayapojke.
Dagen avslutade vi med att sjunga Bob Marley på karaokebaren tillsammans med de lokala rasta killarna.
Dagen efter hakade vi på Megan och Marie (de två kanadensiska tjejerna) på en guidad tur till en jättegrotta i djungeln, ATM. Tyvärr fick vi inte ta med vår kamera dit så inga bildbevis finns. Men det var en väldigt häftig tur. Efter ca 1 timmes bilfärd fick vi gå genom djungeln i ca 45 minuter för att komma fram till grottans öppning. Väl där fick vi varsin pannlampa till våra hjälmar och äventyret började. Vi fick simma in genom öppningen av grottan, för att sedan fortsätta vadandes och klättrandes in. Vattennivån varierade mellan ankelhögt till brösthögt. Till sist kom vi fram till en stor sal inne i grottan, som man tror att mayafolket använde för att offra till gudarna. Här fanns keramik krukor i mängder och benrester efter människor. Allra längst in i salen fanns ett helt skelett kvar efter en mayapojke.
Dagen avslutade vi med att sjunga Bob Marley på karaokebaren tillsammans med de lokala rasta killarna.
fredag 11 maj 2012
Lamanai
På bilden klättrar Malin upp för ett av templena.
Orange walk, Belize
Belize visar sig vara ett väldigt intressant land med en osannolik blandning av människor med olika ursprung. Ett intressant inslag var de tysktalande (!?) Mennoiterna, ett slags amishfolk som drev landets jordbruk.
Här sitter vi på Lamanai river retreat och tar en kall.
Coba
Tulum, Mexico
Playa del Carmen, Mexico
onsdag 2 maj 2012
Sammanfattning dag 31 till 66
19 marsTisdag, topptur Turnagain Pass, elipse
20 mars Onsdag, topptur Turnagain Pass, monitoba
21 mars Torsdag, åkte tillbaka till valdez
22 mars
23 mars åkte på den branta sidan av Benzene alley, hade två havsörnar kring oss.
24 branta sidan av benzene. Försökte fota med stativ.
25 hajkade till valdez glacier. Fann en stor istunnel. Såg ett getkadaver längs airport road.
26 skinnade little girls. Bra åk och bra stabilitet.
28. Parkerade vi mile 40, försökte bestiga total crud men kom inte över ravinen mellan crudbusters och total crud. En brant solexponerad västsida, dessutom en djup terrain trap. Ingen vidare åk ner.
29 mars gick upp mot diamond. Ravinens ena sida vätte mot sydväst och började slusha gaska rejält kring soöuppvärmda stenar. En stor sten poppade ut och "surfade" ner för branten. Vi bestämde för att vända kring 5000 fot. Fick ett fint åk de första 2000-3000 ft, därefter ganska vindpåverkat och blandat mjukt och hårt. Vi träffade vi på en äldre och en yngre skidåkare som jobbade i copper valley. På kvällen möter vi upp Phil och hans vänner utanför bb, de var riktigt "baked" som de själva skulle sagt. Vi åt middag på the fat murmaid. Vi såg ett gäng baby otters i hamnen.
30 mars vi åker catski med phil och hans vänner, och shay som är mediaansvaarig på Tailgate. 15 åk vart det. På kvällen super vi till på best western, ölnotan blev på 140 dollar. Nate frågar om vi vill komma på middag dagen efter.
31 mars. Vi är lite bakfulla och softar hela dagen. Första lungna dagen på ganska länge. På kvällen äter vi middag hemma hos Nate som äger catskiföretaget. Han och Jenna bjuder på pork som är tillrätt i deras slowcooker. Nate berättar om sina galna erfarenheter av heli skiing i området, om hur en pilot släpper av dem på en kvadratmeterstor yta på en brant kam i kraftig vind. Piloten var krigsveteran, hans kommentar var "I have done worse landings with bullets flying around my head".
1 april. Vi åker ut till the books på skotrarna och gör tre brant åk som vi bootar upp, två på västkammen och ett på östra kammen. Bästa åkdagen hittills.
2 april vi åker upp till the books igen och gör ett par bra åk. Efter dagen skiljs vi åt vid parkering vid mile 18. Oliver, Ced och Phil åker hem, Matt och Mike åker till Rondevous lodge och vi får senare veta att de fick en grym helikopterdag.
3 april. Vi tar färjan till Cordova. Vi får syn på späckhuggare och knölval. Vi möts av en massa uttrar när vi kommer fram till Cordova. Vi träffar JT i baren på vårt hotel the reluctant fisherman. Han föreslår att vi ska åka ut och skjuta dagen efter med hans shotgun.
4 april. Vi försöker få tag på en topografisk karta över området vilket visar sig vara svårt. Men en kille på forest service år också en hängiven toppturare så han hänger med ut på gatan och berättar om olika åk runt om i byn. När vi står och snackar kommer vad som verkar vara Cordovas egna skidguru, Leo, ut från sin bil och han guidar oss med sin bil till ett trailhead söder om byn. Han ger oss sitt nummer och ber oss ringa så hakar han gärna på. Vi beslutar oss dock för att ta det lite lungt och går därför upp på mt eyak, det lilla berget med nordamerikas äldsta skidlift i anslutning till stan. Fin utsikt med inget vidare åk ner. Butiken som sålde shotgun shells hade stängd så vi kunde inte tyvärr inte skjuta på kvällen. Men vi fick veta att de även sålde ammunition på livsmedelsbutiken, så vi åkte dit dagen efter. På kvällen åt vi middag på reluctent och blev serverade lax med parasit, en liten nematod. :(
5 april. Regnet öser ner och vi får äntligen en vilodag utan att känna ett unns av dåligt samvete. Vi åker utmed hela vägnätet i Cordova. Fotar en örn som förgäves försöker lyfta med en död utter innan tidsvattnet kommer in. Vi åker förbi flygplatsen och stöter på ett före detta snowboard proffs, som nu funnit gud och blivit född på nytt igen.... Han gav oss en "trilliondollarsedel " med visa bibelord, och en propagandafilm som bestod av predikan varvat med filmer från hans tid som extremåkare. Vi får punka på vänster bakhjul, men som tur är upptäcker vi det endast ett fåtal meter från en tire shop.
På kvällen dricker vi öl och skjuter shotgun med JT, vi sköt på ölburkar och en gammal TV. Kul! Vi avslutar kvällen med en sen middag på the alaskan bar på mainstreet. JT bjuder in oss på middag dagen efter.
6 april. En till downday. Vi fick hjulet fixat och medan vi får hjulet fixat stöter vi på en figur som vi träffade på färjan. Han är en väldig nergången snubbe kring 60 år som nyligen sålt sitt hem i valdez, en läckade och svinkall trailer. Han har skottat snö från båtarna i hamnen under hela vintern. I sommar ska han jobba på en av båtarna som kör laxfångsterna i hamn från fiskebåtarna. Vi frågade om vi fick kika på hans båt och han tog oss ombord och visade den mycket gamla och sletna båten, förmodligen den mest nedgångna båten i hela hamnen. Kelpen växte meterlång på skrovet. Han visade gamla blekta foton och vykort, mestadels från island där han tidigare bott med sitt ex och dotter. Han är trött på fisket, trött på att skotta snö, verkar trött på det mesta faktiskt. Han hoppas på att kunna sluta jobba och flytta till Island och köpa sig en liten bit mark. Han berättar att han har suttit inne i 6 år i arizona, och ett år i alaska. Vi frågade aldrig för vad...
På kvällen gick vi hem till JT som bodde i en ombyggd trailer i utkanten av byn. Han bjöd på konserverad lax från Copper river som vi åt med händerna till förrätt. Till huvurätt bjuder han på hjort från ön utanför cordova, och wokat ris med grönsaker. Mycket viltsmak, jättegott! Efter middan kollar vi på den kristna killens film och skrattade gott. Han va faktiskt riktigt grym snowboardåkare, he ripped!
7 april. Ännu en down day! Vi sov länge och tog en tur med bilen. På kvällen va det fullt ös på the reluctant, vi spela pool med några locals och hängde med JT.
8 april. Vi åker hem till valdez kl 5 från cordova. Vi ser två grupper med späckhuggare. Vi tvättar och fotar bilen, och sätter oss sedan i hamnen och njuter av solen.
9 april. Vi lämnar in bilen på förmiddagen och går tillbaka till byn. De har inte rätt delar så bilen förblir stående utan att de meddelar oss. Vi ringer precis innan stängning och för veta att bilen står orörd utanför verkstaden. Vi tar en taxi dit och fortsätter sedan mot passet och hajkar i turbofart upp för little odessey, 1200 feet på 58 minuter, det måste vara rekord tror jag. Vi njuter av solnedgången och ett fint åk ner hela vägen till bilen.
10 april. Denna dag gör vi vår sista topptur. Vi sticker iväg tidigt och lämnar bilen vid mile 19 vid 7.30. Vi tar sikte på peak 5700, söder om halibut head. Vi blir tvunga att vända strax under toppen pga av lavinfaran och lite pga att vi är ganska utmattade. Ingen topp denna gång, men en fin tur i strålande solsken på ca 11 timmar.
11 april. Vi ägnar i stort sett hela dan till att packa.
12 april. Vi åker till Anchorage och checkar in på ett sunkigt ställe som hette Econo inn. Vi käkar på glacier brewhouse, bästa stället i anchorage.
13 april. Vi lämnar in bilen hos Dean automotive som vi blivit rekommenderade i valdez. Han är jäkligt otrevlig men mjuknar upp när jag är visar att jag har ledsnat på hans attityd. Han fixar bränsleinsputningen, men växelproblemen består.
Vi åker till wasilla och möter upp Phil utanför carrs. Vi handlar massor med kött och åker sedan hem och grillar på hans altan. Han hade en gammal tunna som vi eldade i och hängde runt resten av kvällen.
14 april. Vi blir väckta av Keetna och Lucy på bästa hundmaner (de hoppar upp i sängen och slickar oss fibrilt i ansiktena). Se tidigare blogginlägg om dagen i Hatchers pass.
15 april. På söndagen drar vi vidare norrut mot Talkeetna. Vi checkar in på roadhouse som Phil rekommenderat. Ett gammalt ställe med mycket atmosfär. Se blogg. Äter middag på west rib.
16 april. Vi tar en ut med splitboardens utmed talkeetna river och kollar upp flightseeingmöjligheterna. Äter middag på det lokala brygghuset.
17 april. Flightseeing. Se blogg.
18 april. Åker tillbaka till anchorage. Checkar in på inlet inn, det hittills äckligaste stället. Vi sov med kläderna på eftersom lakanen var så jäkla skitiga, kändes inte som att de var tvättade. I korridoren var det en stenad, packad och hög person som sov/vinglade runt. En annan snubbe byggde en mur runt sig och soffan i foajen av plantor och stolar, han blev senare upphämtad av någon myndighet. Vi går till posten och köper en kartong och packmaterial och spenderar resten av dagen med att packa.
19 april. Vi skickar grejorna och får hjälp av en väldigt trevlig farbror på posten som har släkt i stockholm. Vi åker till girdwood, mest för att slippa anchorage. Vi bestämmer träff under fredagen med ett antal som är intresserade av bilen.
20 april. vi åker tillbaka till anchorage för att visa bilen, men, INGEN är nåbar så vi lyckas inte träffa en enda intresent under fredagen. Vi checkar in på arctic adventure hostel och han som driver stället har en vän som kanske är intresserad av bilen.
21 april. Under frukosten kommer hostel managerns kompis och köper bilen, utan att ens provköra. Vi var FÖR ärliga, ingen som vill sälja en bil berättar om så många brister. Fick den såld för 2500, helt ok om man tänker på att vi köpte den för 3300 (och om man glömmer alla verkstadskostnader). Vi hyr en bil och åker tillbaka till girdwood. Tur som tokiga får vi ett avbokat rum för de resterande nätterna.
Vi kollar på slush cup, och dricker sedan öl kring en brasa och träffar massa människor. Vi däckar vid tiotiden.
22 april. Vi åker på road trip ut på Kenai Peninsula. Spanar ihärdigt efter björn hela dagen. Käkar lunch i en tågvagn i seward. Åker vidare väster ut mot city of kenai. Tar en omväg, en liten grusväg för att öka chanserna att få se björn. När vi nästan är framme vid asfaltsvägen, efter 20 miles på grusväg kommer fram till en stor vattenpöl som vi inte ser ut att kunna passera. Vi har vid det här laget konstaterat att man inte får köra hyrbilen på grusväg.Vi beslutar oss för att vända om, men då kommer en bil från motsatt sida som håller koll på oss när vi åker över. Vi tar oss till city of kenai och käkar en go middag på paradisio. Klockan är ganska mycket och solen har nästan gått ner. Vi vänder tillbaka mot Girdwood och när vi kommer tillbaka in i bergslandskapet får vi äntligen se en livs levande björn. En stor grizzly björn trevar över vägen. Vi hörde honom gå inne i skogen ett bra tag efter det att han hade passerat över vägen. Overkligt!
23 april. Vi åker tillbaka till anchorage, köper en ny camera, och printar biljetterna. Därefter åker vi till flygplatsen. Nu sitter vi på planet mellan seattle och O' hare.
20 mars Onsdag, topptur Turnagain Pass, monitoba
21 mars Torsdag, åkte tillbaka till valdez
22 mars
23 mars åkte på den branta sidan av Benzene alley, hade två havsörnar kring oss.
24 branta sidan av benzene. Försökte fota med stativ.
25 hajkade till valdez glacier. Fann en stor istunnel. Såg ett getkadaver längs airport road.
26 skinnade little girls. Bra åk och bra stabilitet.
28. Parkerade vi mile 40, försökte bestiga total crud men kom inte över ravinen mellan crudbusters och total crud. En brant solexponerad västsida, dessutom en djup terrain trap. Ingen vidare åk ner.
29 mars gick upp mot diamond. Ravinens ena sida vätte mot sydväst och började slusha gaska rejält kring soöuppvärmda stenar. En stor sten poppade ut och "surfade" ner för branten. Vi bestämde för att vända kring 5000 fot. Fick ett fint åk de första 2000-3000 ft, därefter ganska vindpåverkat och blandat mjukt och hårt. Vi träffade vi på en äldre och en yngre skidåkare som jobbade i copper valley. På kvällen möter vi upp Phil och hans vänner utanför bb, de var riktigt "baked" som de själva skulle sagt. Vi åt middag på the fat murmaid. Vi såg ett gäng baby otters i hamnen.
30 mars vi åker catski med phil och hans vänner, och shay som är mediaansvaarig på Tailgate. 15 åk vart det. På kvällen super vi till på best western, ölnotan blev på 140 dollar. Nate frågar om vi vill komma på middag dagen efter.
31 mars. Vi är lite bakfulla och softar hela dagen. Första lungna dagen på ganska länge. På kvällen äter vi middag hemma hos Nate som äger catskiföretaget. Han och Jenna bjuder på pork som är tillrätt i deras slowcooker. Nate berättar om sina galna erfarenheter av heli skiing i området, om hur en pilot släpper av dem på en kvadratmeterstor yta på en brant kam i kraftig vind. Piloten var krigsveteran, hans kommentar var "I have done worse landings with bullets flying around my head".
1 april. Vi åker ut till the books på skotrarna och gör tre brant åk som vi bootar upp, två på västkammen och ett på östra kammen. Bästa åkdagen hittills.
2 april vi åker upp till the books igen och gör ett par bra åk. Efter dagen skiljs vi åt vid parkering vid mile 18. Oliver, Ced och Phil åker hem, Matt och Mike åker till Rondevous lodge och vi får senare veta att de fick en grym helikopterdag.
3 april. Vi tar färjan till Cordova. Vi får syn på späckhuggare och knölval. Vi möts av en massa uttrar när vi kommer fram till Cordova. Vi träffar JT i baren på vårt hotel the reluctant fisherman. Han föreslår att vi ska åka ut och skjuta dagen efter med hans shotgun.
4 april. Vi försöker få tag på en topografisk karta över området vilket visar sig vara svårt. Men en kille på forest service år också en hängiven toppturare så han hänger med ut på gatan och berättar om olika åk runt om i byn. När vi står och snackar kommer vad som verkar vara Cordovas egna skidguru, Leo, ut från sin bil och han guidar oss med sin bil till ett trailhead söder om byn. Han ger oss sitt nummer och ber oss ringa så hakar han gärna på. Vi beslutar oss dock för att ta det lite lungt och går därför upp på mt eyak, det lilla berget med nordamerikas äldsta skidlift i anslutning till stan. Fin utsikt med inget vidare åk ner. Butiken som sålde shotgun shells hade stängd så vi kunde inte tyvärr inte skjuta på kvällen. Men vi fick veta att de även sålde ammunition på livsmedelsbutiken, så vi åkte dit dagen efter. På kvällen åt vi middag på reluctent och blev serverade lax med parasit, en liten nematod. :(
5 april. Regnet öser ner och vi får äntligen en vilodag utan att känna ett unns av dåligt samvete. Vi åker utmed hela vägnätet i Cordova. Fotar en örn som förgäves försöker lyfta med en död utter innan tidsvattnet kommer in. Vi åker förbi flygplatsen och stöter på ett före detta snowboard proffs, som nu funnit gud och blivit född på nytt igen.... Han gav oss en "trilliondollarsedel " med visa bibelord, och en propagandafilm som bestod av predikan varvat med filmer från hans tid som extremåkare. Vi får punka på vänster bakhjul, men som tur är upptäcker vi det endast ett fåtal meter från en tire shop.
På kvällen dricker vi öl och skjuter shotgun med JT, vi sköt på ölburkar och en gammal TV. Kul! Vi avslutar kvällen med en sen middag på the alaskan bar på mainstreet. JT bjuder in oss på middag dagen efter.
6 april. En till downday. Vi fick hjulet fixat och medan vi får hjulet fixat stöter vi på en figur som vi träffade på färjan. Han är en väldig nergången snubbe kring 60 år som nyligen sålt sitt hem i valdez, en läckade och svinkall trailer. Han har skottat snö från båtarna i hamnen under hela vintern. I sommar ska han jobba på en av båtarna som kör laxfångsterna i hamn från fiskebåtarna. Vi frågade om vi fick kika på hans båt och han tog oss ombord och visade den mycket gamla och sletna båten, förmodligen den mest nedgångna båten i hela hamnen. Kelpen växte meterlång på skrovet. Han visade gamla blekta foton och vykort, mestadels från island där han tidigare bott med sitt ex och dotter. Han är trött på fisket, trött på att skotta snö, verkar trött på det mesta faktiskt. Han hoppas på att kunna sluta jobba och flytta till Island och köpa sig en liten bit mark. Han berättar att han har suttit inne i 6 år i arizona, och ett år i alaska. Vi frågade aldrig för vad...
På kvällen gick vi hem till JT som bodde i en ombyggd trailer i utkanten av byn. Han bjöd på konserverad lax från Copper river som vi åt med händerna till förrätt. Till huvurätt bjuder han på hjort från ön utanför cordova, och wokat ris med grönsaker. Mycket viltsmak, jättegott! Efter middan kollar vi på den kristna killens film och skrattade gott. Han va faktiskt riktigt grym snowboardåkare, he ripped!
7 april. Ännu en down day! Vi sov länge och tog en tur med bilen. På kvällen va det fullt ös på the reluctant, vi spela pool med några locals och hängde med JT.
8 april. Vi åker hem till valdez kl 5 från cordova. Vi ser två grupper med späckhuggare. Vi tvättar och fotar bilen, och sätter oss sedan i hamnen och njuter av solen.
9 april. Vi lämnar in bilen på förmiddagen och går tillbaka till byn. De har inte rätt delar så bilen förblir stående utan att de meddelar oss. Vi ringer precis innan stängning och för veta att bilen står orörd utanför verkstaden. Vi tar en taxi dit och fortsätter sedan mot passet och hajkar i turbofart upp för little odessey, 1200 feet på 58 minuter, det måste vara rekord tror jag. Vi njuter av solnedgången och ett fint åk ner hela vägen till bilen.
10 april. Denna dag gör vi vår sista topptur. Vi sticker iväg tidigt och lämnar bilen vid mile 19 vid 7.30. Vi tar sikte på peak 5700, söder om halibut head. Vi blir tvunga att vända strax under toppen pga av lavinfaran och lite pga att vi är ganska utmattade. Ingen topp denna gång, men en fin tur i strålande solsken på ca 11 timmar.
11 april. Vi ägnar i stort sett hela dan till att packa.
12 april. Vi åker till Anchorage och checkar in på ett sunkigt ställe som hette Econo inn. Vi käkar på glacier brewhouse, bästa stället i anchorage.
13 april. Vi lämnar in bilen hos Dean automotive som vi blivit rekommenderade i valdez. Han är jäkligt otrevlig men mjuknar upp när jag är visar att jag har ledsnat på hans attityd. Han fixar bränsleinsputningen, men växelproblemen består.
Vi åker till wasilla och möter upp Phil utanför carrs. Vi handlar massor med kött och åker sedan hem och grillar på hans altan. Han hade en gammal tunna som vi eldade i och hängde runt resten av kvällen.
14 april. Vi blir väckta av Keetna och Lucy på bästa hundmaner (de hoppar upp i sängen och slickar oss fibrilt i ansiktena). Se tidigare blogginlägg om dagen i Hatchers pass.
15 april. På söndagen drar vi vidare norrut mot Talkeetna. Vi checkar in på roadhouse som Phil rekommenderat. Ett gammalt ställe med mycket atmosfär. Se blogg. Äter middag på west rib.
16 april. Vi tar en ut med splitboardens utmed talkeetna river och kollar upp flightseeingmöjligheterna. Äter middag på det lokala brygghuset.
17 april. Flightseeing. Se blogg.
18 april. Åker tillbaka till anchorage. Checkar in på inlet inn, det hittills äckligaste stället. Vi sov med kläderna på eftersom lakanen var så jäkla skitiga, kändes inte som att de var tvättade. I korridoren var det en stenad, packad och hög person som sov/vinglade runt. En annan snubbe byggde en mur runt sig och soffan i foajen av plantor och stolar, han blev senare upphämtad av någon myndighet. Vi går till posten och köper en kartong och packmaterial och spenderar resten av dagen med att packa.
19 april. Vi skickar grejorna och får hjälp av en väldigt trevlig farbror på posten som har släkt i stockholm. Vi åker till girdwood, mest för att slippa anchorage. Vi bestämmer träff under fredagen med ett antal som är intresserade av bilen.
20 april. vi åker tillbaka till anchorage för att visa bilen, men, INGEN är nåbar så vi lyckas inte träffa en enda intresent under fredagen. Vi checkar in på arctic adventure hostel och han som driver stället har en vän som kanske är intresserad av bilen.
21 april. Under frukosten kommer hostel managerns kompis och köper bilen, utan att ens provköra. Vi var FÖR ärliga, ingen som vill sälja en bil berättar om så många brister. Fick den såld för 2500, helt ok om man tänker på att vi köpte den för 3300 (och om man glömmer alla verkstadskostnader). Vi hyr en bil och åker tillbaka till girdwood. Tur som tokiga får vi ett avbokat rum för de resterande nätterna.
Vi kollar på slush cup, och dricker sedan öl kring en brasa och träffar massa människor. Vi däckar vid tiotiden.
22 april. Vi åker på road trip ut på Kenai Peninsula. Spanar ihärdigt efter björn hela dagen. Käkar lunch i en tågvagn i seward. Åker vidare väster ut mot city of kenai. Tar en omväg, en liten grusväg för att öka chanserna att få se björn. När vi nästan är framme vid asfaltsvägen, efter 20 miles på grusväg kommer fram till en stor vattenpöl som vi inte ser ut att kunna passera. Vi har vid det här laget konstaterat att man inte får köra hyrbilen på grusväg.Vi beslutar oss för att vända om, men då kommer en bil från motsatt sida som håller koll på oss när vi åker över. Vi tar oss till city of kenai och käkar en go middag på paradisio. Klockan är ganska mycket och solen har nästan gått ner. Vi vänder tillbaka mot Girdwood och när vi kommer tillbaka in i bergslandskapet får vi äntligen se en livs levande björn. En stor grizzly björn trevar över vägen. Vi hörde honom gå inne i skogen ett bra tag efter det att han hade passerat över vägen. Overkligt!
23 april. Vi åker tillbaka till anchorage, köper en ny camera, och printar biljetterna. Därefter åker vi till flygplatsen. Nu sitter vi på planet mellan seattle och O' hare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)